Valborg gick fram och tillbaka l\u00e4ngs kajen flera g\u00e5nger och f\u00f6rs\u00f6kte lyssna in n\u00e4r n\u00e5gon av b\u00e5tarna skulle \u00e5ka iv\u00e4g. Hon m\u00f6ttes av m\u00e5nga nyfikna blickar d\u00e4r hon gick med en liten s\u00e4ck d\u00e4r hon hade n\u00e5gra reservkl\u00e4der och dels s\u00e4cken med rovor.<\/p>\n\n\n\n
\u201d\u00c4r hon p\u00e5 v\u00e4g ut i stora v\u00e4rlden\u201d, sade en gammal man, som saknade framt\u00e4nderna. Han gav Valborg ett sv\u00e5rtolkat leende.<\/p>\n\n\n\n
\u201dKanske det\u201d, svarade Valborg, men k\u00e4nde att hon inte skulle prata s\u00e5 mycket med m\u00e4nnen som gick mellan b\u00e5tarna och byggnaderna d\u00e4r de h\u00e4mtade eller l\u00e4mnade lasten.<\/p>\n\n\n\n
\u201dDen stora saltskutan som ligger l\u00e4ngt fram, ska snart ge sig iv\u00e4g\u201d, sade mannen v\u00e4nligt och pekade i riktning mot fartyget.<\/p>\n\n\n\n
Valborg tittade mot fartyget, men sade ingenting till mannen. Jag vet ju inte vilka personer han pratar med om jag ber\u00e4ttar att jag vill komma ombord.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n Hon nickade bara artigt mot mannen och fortsatte sedan sakta sin vandring l\u00e4ngs kajen, innan hon v\u00e4nde om och gick i den riktning som mannen hade pekat.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r hon en stund senare n\u00e5dde fram till fartyget som snart skulle ge sig iv\u00e4g k\u00e4nde hon hur pulsen \u00f6kade. Hon st\u00e4llde sig i skydd av n\u00e5gra tunnor som stod n\u00e4ra landg\u00e5ngen till fartyget och f\u00f6rs\u00f6kte lyssna in vart fartyget skulle g\u00e5. Samtidigt som hon intensivt lyssnade p\u00e5 m\u00e4nnen som gick fram och tillbaka med stora l\u00e5dor som hon inte visste vad de inneh\u00f6ll, s\u00e5 funderade hon p\u00e5 hur hon helst osedd, skulle ta sig ombord.<\/p>\n\n\n\n Hon k\u00e4nde b\u00e5de sp\u00e4nning och \u00e4ngslan d\u00e4r hon stod. Det h\u00e4r var n\u00e5got som hon hade dr\u00f6mt om och ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt planera f\u00f6r, men nu n\u00e4r hon bara stod n\u00e5gra meter fr\u00e5n landg\u00e5ngen kom tvivlen. Herregud, vad kommer dom att g\u00f6ra med mig, n\u00e4r de uppt\u00e4cker att jag \u00e4r fripassagerare. <\/em>Inom loppet av n\u00e5gra minuter \u00f6verv\u00e4gde hon starkt att hon skulle avbryta sin t\u00e4nkta flykt och ta sig in till centrum av staden och f\u00f6rs\u00f6ka hitta n\u00e5gon skjuts till Muns\u00e5ker igen. D\u00e5 n\u00e4r hon krampaktigt h\u00f6ll i sina s\u00e4ckar \u00f6ppnade sig m\u00f6jligheten. M\u00e4nnen som hade burit l\u00e5dor var samtidigt inne i byggnaden d\u00e4r l\u00e5dorna f\u00f6rvarades innan de lastades. Landg\u00e5ngen var tom och hon s\u00e5g ingen m\u00e4nniska p\u00e5 fartyget.<\/p>\n\n\n\n \u201dNu eller aldrig<\/em>\u201d, sade hon h\u00f6gt f\u00f6r sig sj\u00e4lv och tog en s\u00e4ck i varje hand och gick mycket snabbt upp p\u00e5 landg\u00e5ngen och p\u00e5 det stora fartyget. Hon skyndade sig in i ett lastutrymme, som l\u00e5g n\u00e5gra trappsteg ned i fartyget. Rummet var fullt med stora l\u00e5dor. Hon lyckades pressa sig in mellan tv\u00e5 rader av l\u00e5dor. Det var becksvart och hon k\u00e4nde sig fastkl\u00e4md, n\u00e4r hon svagt h\u00f6rde n\u00e5gra r\u00f6ster fr\u00e5n utsidan.<\/p>\n\n\n\n