{"id":2358,"date":"2019-09-04T15:24:14","date_gmt":"2019-09-04T13:24:14","guid":{"rendered":"https:\/\/skrivovin.se\/?page_id=2358"},"modified":"2019-09-04T18:56:29","modified_gmt":"2019-09-04T16:56:29","slug":"ett-smakprov-ur-bortraknad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/ett-smakprov-ur-bortraknad\/","title":{"rendered":"Ett smakprov ur &#8221;Bortr\u00e4knad&#8221;"},"content":{"rendered":"\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Del av kapitel 1.<br><br>Magnus Svensson satt p\u00e5 altanen till sin och sin frus villa i stadsdelen Karlslund. De k\u00f6pte villan f\u00f6r tre \u00e5r sedan, men tyckte att det var alldeles nyligen. Han nj\u00f6t i v\u00e5rsolen och framf\u00f6r honom p\u00e5 bordet l\u00e5g handlingen som han k\u00e4mpat f\u00f6r i tv\u00e5 \u00e5r. Det var beviset fr\u00e5n Stockholms Universitet att han hade genomg\u00e5tt journalistutbildningen med goda omd\u00f6men. Han l\u00e4ste det g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng och k\u00e4nde att nu skulle livet tillsammans med frun Ulla och sonen Olle f\u00e5 en nystart.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Sitter\ndu och sover, h\u00f6rde han Ullas r\u00f6st alldeles bakom sig.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Oj, vad\ndu skr\u00e4ms. Jag var nog lite borta, svarade han.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; T\u00e4nk,\ndet m\u00e4rktes, vad har du d\u00e4r, sa hon och tog samtidigt upp papperen fr\u00e5n bordet\nmedan hon satte sig i stolen intill.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; Ulla hade\nsett att Magnus satt p\u00e5 altanen n\u00e4r hon kom fr\u00e5n sitt arbete och gick direkt\ndit utan att l\u00e5sa upp ytterd\u00f6rren. <\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; L\u00e4s, sa\nhan bara, samtidigt som han str\u00e4ckte p\u00e5 sig. <\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; Ulla l\u00e4ste\nl\u00e4nge innan hon sprack upp i ett stort leende:<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Grattis\n\u00e4lskling, s\u00e5 fantastiskt fint, det h\u00e4r m\u00e5ste vi fira.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; Hon reste\nsig och tog tv\u00e5 steg fram till Magnus stol och kramade honom h\u00e5rt och l\u00e4nge.\nMagnus reste sig och tog Ulla i sina armar:<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Tack\n\u00e4lskling, utan dig och ditt st\u00f6d hade det aldrig g\u00e5tt, sa han med gr\u00f6tig r\u00f6st. <\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Jag\ntycker att vi firar och g\u00e5r ner p\u00e5 stan och \u00e4ter en finare middag i kv\u00e4ll.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Det\ntycker jag ocks\u00e5, jag vill bara sitta och sm\u00e4lta det h\u00e4r en stund till. <\/p>\n\n\n\n<p>Ulla gick runt huset, l\u00e5ste upp d\u00f6rren fr\u00e5n\nframsidan och gick in. Med ovanligt l\u00e4tta steg gick hon genom hallen och in i\nk\u00f6ket och s\u00e5g att Magnus fortfarande satt med papperen liggande framf\u00f6r sig. Hon\nsj\u00f6nk ned n\u00e5gra minuter i soffan. <em>M\u00e5tte\nallt g\u00e5 bra nu. Magnus beh\u00f6ver inte flera motg\u00e5ngar och inte jag heller, <\/em>t\u00e4nkte\nhon och k\u00e4nde en t\u00e5r tr\u00e4nga fram i \u00f6gonvr\u00e5n. Den f\u00f6ljdes av \u00e4nnu en och hon\nlutade sig bak\u00e5t och lade huvudet mot soffryggen och blundade. <em>Gode gud, <\/em>viskade hon tyst f\u00f6r sig sj\u00e4lv\noch s\u00e5g pl\u00f6tsligt hur h\u00e5rt hennes h\u00e4nder var knutna. <\/p>\n\n\n\n<p>Magnus satt kvar och funderade. Minnena avl\u00f6ste\nvarandra som ett evigt forsande vatten. Flera bilder som passerade gav honom\not\u00e4cka rysningar. Han s\u00e5g sig som tio\u00e5ring st\u00e5 bredvid den kn\u00f6liga gr\u00e4splanen\noch v\u00e4nta p\u00e5 att det skulle bli hans tur att spela, n\u00e4r han h\u00f6rde lagets\nstj\u00e4rna skrika till tr\u00e4naren, som ocks\u00e5 var pojkens pappa:<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Sl\u00e4pp\nf\u00f6r fan inte in Magnus, vi m\u00e5ste f\u00e5 in ett m\u00e5l till och vinna. <\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; Tr\u00e4naren\ntittade p\u00e5 Magnus och gav sedan tecken till en annan av killarna att g\u00f6ra sig\nklar f\u00f6r inhopp. Magnus hade st\u00e5tt kvar tills domaren bl\u00e5st av matchen, men\norkade inte sedan hoppa runt tillsammans med de \u00f6vriga grabbarna och jubla \u00f6ver\nsegern. P\u00e5 v\u00e4g hem hade han stannat och stigit av cykeln och satt sig i\ndikeskanten och l\u00e5tit t\u00e5rarna rinna:<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Vi vann\nf\u00f6r att jag inte spelade, sa han l\u00e5gt f\u00f6r sig sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp;\nYtterligare en bild snurrade f\u00f6rbi hans \u00f6gon. Den var hur tydlig som\nhelst. Klassens charm\u00f6r och idrottsstj\u00e4rna knuffade undan Magnus n\u00e5gra meter\nfr\u00e5n tv\u00e5 tjejer som han ville imponera p\u00e5. Han hade varit helt of\u00f6rberedd p\u00e5\nknuffen, ramlade bakl\u00e4nges och satte sig s\u00e5 h\u00e5rt i en vattenp\u00f6l att vattnet\nst\u00e4nkte omkring. Charm\u00f6ren tittade p\u00e5 Magnus och sa h\u00f6gt:<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; &#8211; Blev du\ns\u00e5 r\u00e4dd att du pissade s\u00e5 det st\u00e4nkte. Charm\u00f6ren och de tv\u00e5 tjejerna skrattade\nh\u00f6gt och v\u00e4nde sedan Magnus ryggen och gick \u00e5t ett annat h\u00e5ll. <\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;&nbsp; Minnena\ngjorde ont och liknande bilder hade under m\u00e5nga \u00e5r spelats upp f\u00f6r honom. Ikv\u00e4ll\nk\u00e4nde han att livet skulle f\u00e5 en ny v\u00e4ndning. Nu skulle han och Ulla fira\nnystarten i livet och han s\u00e5g fram emot l\u00e5ngtidsvikariatet p\u00e5 sporten hos\nZ\u00e4taCorren och med s\u00e5 bra betyg fr\u00e5n journaliststudierna kunde det inte g\u00e5 fel.\n<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Del av kapitel 1. Magnus Svensson satt p\u00e5 altanen till sin och sin frus villa i stadsdelen Karlslund. De k\u00f6pte villan f\u00f6r tre \u00e5r sedan, men tyckte att det var alldeles nyligen. Han nj\u00f6t i v\u00e5rsolen och framf\u00f6r honom p\u00e5&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"footnotes":""},"class_list":["post-2358","page","type-page","status-publish","hentry","no-post-thumbnail"],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2358"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2358\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2362,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2358\/revisions\/2362"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}