Denna sommar är Bengt-Eric Norléns fjärde, som ägare till Jämtlands enda riktiga konsertlokal. Ja, jag vågar “sticka ut” och hävda att hans ombyggda ladugård är den enda lokal i länet, som förtjänar epitetet konsertlokal. Om jag har fel, så kanske någon vill berätta det som kommentar.
Sommarens program är som vanligt omväxlande och allt har faktiskt redan startat. En konsert under maj månad och i söndags (den 16 juni) firades Allan Edvall 100 år. Det gjordes med en fantastiskt fin konsert med Anders Hedén som tolkare av Edvalls visor.
Resten av sommaren
4 juli – ger det nystartade Tangobandet “4forTango” två konserter. Det sker i samverkan med Ovikenveckan. Bandet består av Bengt-Eric violin, Lena Johnson piano, Lars Ericsson bas och Dan West slagverk. Det borgar för en riktig musikfest med musik från de latinska länderna.
11 augusti – Brahms Horntrio. Medverkar gör Orvar Johansson, solohornist vid Norrlandsoperan, Lena Johnson pianolärare vid Musikhögskolan i Örebro och Bengt-Eric på violin.
I programbladet framgår det att “känslorna kommer att svalla” och jag tror det blir så.
7 september – Countrykväll med låtar av Johnny Cash.
Johnny Cash i nytolkning av Hans Erik Sundström.
Medverkar gör Hans Erik Sundström sång och gitarr, Tommy Andersson steelguitar, Lars Ericsson kontrabas, Elin Ericsson trummor, Lennart Sandström piano och Johan Hallsten berättare.
En kväll med fart.
6 oktober – Sounds of Women (ännu ej helt klart)
Lena Moen sopran, Annelie Ryd violin, Katarina Bergner Åhlén cello och Maria Sjöstedt Björs piano.
Bara att hoppas att alla trådar faller på plats och att föreställningen blir av.
Förutom ovanstående så arbetar Bengt-Eric med ytterligare några tänkbara framträdanden, som ännu inte är klara.
Skulle jag välja något av dessa framträdanden, så skulle jag välja ……. ALLA.
KulturN
En ombyggd ladugård, kan det bli en konsertlokal? Svaret är ja, och jag gjorde, för en tid sedan, ett tidningsreportage om KulturN och Bengt-Eric där han berättade.
Jag lägger till länken på reportaget i slutet.
När Bengt-Eric återvände till Oviken år1992, efter att under många år ha spelat i många orkestrar och på många platser, ville han göra något av ladugården.
– Jag ville inte att den skulle förfalla, berättade han.
Det dröjde dock ända till sommaren 2021 innan ladugården kunde invigas som konsertlokal, med namnet KulturN:
– Det blev många andra renoverings- och byggprojekt på gården som fick gå före och dessutom hade jag en anställning på Birkas musiklinje och var konsertmästare i Jämtlands sinfonietta.
Nu finns emellertid en förstklassig konsertlokal klar. Den upphöjda scenen gör att publiken ser artisterna bra från alla håll. Den gamla “höjäln” har förvandlats till en fin läktare och många av besökarna tar alltid plats på läktaren.
Bengt-Eric berättar att renoveringsbehovet var stort och att han fick byta en vägg helt och en annan ungefär till hälften. Dessutom behövdes en ny trossbotten. Den största utmaningen var att få till en högklassig akustik och där anlitade han en akustiker bosatt i Umeå:
– Det viktigaste var golvet, att det skulle vara tjocka plankor och inte bräder och dessutom var det bra med betong.
Bengt-Eric
Musiken kom tidigt in i Bengt-Eric Norléns liv, främst genom att pappa Erik spelade tillsammans med sina söner:
– Pappa spelade dragspel i ett danskapell på 40- och 50-talet och efter ett uppehåll när jag och mina bröder var riktigt små, så började han spela tillsammans med oss. Vi hade ett band, med pappa på dragspel och vi tre bröder på fiol.
Den klassiska skolningen inleddes i 10-årsåldern i Ovikens musikskola och fortsatte efter militärtjänsten vid Birka folkhögskola:
– Det var en förberedelse för att komma in på Musikhögskolan, som jag gick i Örebro. Där fick jag spela för ungraren Tibor Fülep, som ansågs vara landets främste violinpedagog.
Fyra år senare blev Bengt-Eric anställd hos Helsingborgs symfoniorkester som violinist och blev kvar i tio år:
– Det var en trevlig tid då jag också hann med ytterligare studier vid Musikhögskolan i Göteborg och i London.
Efter det blev det många års frilansande i orkestrar i bland annat Göteborg, Malmö och Norrköping.
– Det innebar många turnéer i flera länder i Europa, USA, Japan, Kina och Korea. Utan tvekan ett trevligt sätt att få se världen, säger han med ett leende.
Katastrofen
Bengt-Eric är alltså en oerhört erfaren och anlitad musiker som spelat på många stora scener runt om i världen, men allt tog nästan slut år 1998:
– Vid en olycka på vedbacken kapade jag tre fingrar och det blev transport i ilfart till Umeå universitetssjukhus och en komplicerad operation, berättar han.
Men tragiken slutade inte där, utan när Bengt-Eric Norlén vaknade efter operationen var det första han fick reda på att hans fru hastigt hade avlidit.
– Det var en oerhört jobbig tid. Ensam med fyra barn mellan tre och tio år och dessutom med tre kapade fingrar.
Men Bengt-Eric Norlén var envis. En helg stannade barnen hos hans föräldrar och han själv hyrde en stuga i Gräftåvallen. Med fiolen och en packe noter startade hans mödosamma väg tillbaka till ett musikliv igen:
– Jag märkte att jag inte alls kunde hantera stråken när jag spelade. Det blev till att lära in en helt ny stråkteknik.
– Efter två års övande stod jag på scenen igen och spelade min första konsert efter det hemska dygnet. Det var en fin känsla, ett slags arbetsseger.
Om framtiden säger han:
– Jag kommer att spela så länge jag kan hålla mig upprätt.
Det borgar för många fina konserter också i framtiden i KulturN och vill du läsa reportaget i tidningen så hittar du det om du följer den här länken:
https://www.ltz.se/artikel/sa-larde-sig-bengt-eric-norlen-spela-igen-efter-det-hemska-dygnet-helt-ny-teknik/