År 2018 skrev Emma Arnesson ett inlägg om vilka värderingar hon stod upp för. Inlägget var långt och välskrivet och föranlett av en besvikelse mot många av våra styrande och ledande personer. Jag citerar ett litet stycke av inlägget.
“Jag kan inte, hur mycket jag än vrider och vänder på det hela, varken acceptera eller låta normalisera de rent vedervärdiga uttryck som vi under en tid fått bevittna från de allra högsta positioner i vårt välbärgade Sverige. Jag skäms över hur det talas om våra medmänniskors rätt till trygghet och möjlighet till självförverkligande – uttalanden som tyvärr sviker nästan allt jag står för.”
Hon avslutar inlägget med en vers av Tage Danielsson:
*En droppe droppad i livets älv,
har ingen kraft att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
hjälp till att hålla de andra uppe!
Detta säger mycket om den styrka och det mod som Emma Arnesson har visat under så många år, i sin kamp för att hjälpa människor i utanförskap och de som råkat födas i ett land där det pågår krig.
Bakgrund
För knappt ett år sedan träffade jag Emma Arnesson i Funäsdalen för en intervju till ett reportage. Emma berättade på ett engagerat sätt om sin bakgrund och sin skapelse, “Hej Främling.”
Jag börjar med en liten resumé av vad hon åstadkommit. Ja, för att vara tydlig, så är det en bråkdel av vad hon har gjort. Samtidigt vill jag också berätta lite om det stora projekt som sysselsätter henne nu.
Starten
För tio år sedan besökte Emma och hennes kompis Sara Ottosson Grytans flyktingläger. De ville undersöka om det fanns något de kunde göra för att hjälpa de asylsökande i vardagen. Då berättade en man att han vintern innan hade fått prova skidåkning, något som han uppskattade. Eftersom Emma och Sara var skidåkare beslöt de, att de skulle lära dem att åka skidor och startade en skidskola. Det blev starten på “Hej främling”, som nu tio år senare kan räkna in trettiofemtusen deltagarbesök bara under det senaste verksamhetsåret.
Från denna, till synes blyga start, har Hej främling växt till att bli en organisation som finns på femtio orter i landet, från Gällivare i norr till Malmö i söder, men Emma känner inte på något sätt att Hej Främling har växt färdigt. Hon anser att människor i grunden är väldigt lika och alla har ungefär samma behov av trygghet och socialt liv. Men några har oturen att födas i länder med krig och förföljelse. Då måste vi visa omsorg och nyfikenhet för varandra. Vi kan alla hjälpa till genom att utgå ifrån våra egna drivkrafter. Ett leende HEJ är en viktig början. Hon säger:
– Säg “hej” till en främling så har du både spridit glädje och öppnat dörren för en potentiellt ny vänskap.
Man behöver inte göra det så svårt för sig själv. Du får sällskap och en vän och du hjälper en medmänniska.
Hon beskriver vidare, Hej främlings verksamhet:
– Alla våra aktiviteter är hälsofrämjande och tack vare engagerade volontärer kan vi bland annat bjuda in till löpning, skidåkning, fotboll, körsång, bokprat och fjällvandringar. Allt ska vara förenat med glädje och gemenskap och alla är välkomna.
Världshejardagen
Den 21 november firar Hej främling att det är tio år sedan föreningen bildades, bland annat genom en konferens på Storsjöteatern i Östersund. En konferens med flera olika teman, med bland annat Carolina Klüft som en av huvudtalarna.
Du hittar programmet om du följer den här länken: http://hejframling.se/hejeffekten/
Den 21 november är också numera Hej främlings egen nationaldag och kommer nog alltid att uppmärksammas.
Vem är då Emma?
Ja, från början en skidåkande Frösötjej, som tillbringade mycket tid i Bydalen. Tävlade i utförsåkning och vistades så ofta hon hade möjlighet i fjällen.
Redan tidigt engagerade hon sig för människor som behövde hjälp och som levde i fattiga och utsatta områden. Hennes engagemang fanns långt innan hon startade Hej främling:
– Redan när jag gick gymnasiet kände jag att universitetet inte var min väg. Jag brann för att hjälpa människor och genom gymnasiets samhällslinje med inriktning på Ung Företagsamhet, fick jag lära mig att starta företag och driva projekt.
Hennes första stora projekt under gymnasietiden var att arrangera en julgala med artister och auktion av saker som kändisar hade skänkt, Hela överskottet skänktes till SOS Barnbyar.
Rädda världen
När hon var färdig med gymnasiet och vid den tidpunkt när många av hennes jämnåriga tar au-pairjobb någonstans, eller åker runt för att bekanta sig med världen, gjorde Emma något som hon sedan länge hade drömt om.
Ja, reste runt i världen gjorde också Emma, men hon hon hade ett mycket tydligt mål med sina resor:
– Jag och Markus Hellman från Hara hade bestämt oss för att vi skulle rädda världen, säger hon skrattande och fortsätter. Vi gjorde en resa under ett halvår och besökte många av de mest utsatta områdena i en rad länder i Sydostasien. Vi ville lära av andra och hjälpa där vi kunde.
Under denna period lärde hon sig mycket som utvecklade henne. Hon berättar om en av många episoder som fångade henne när de cyklade runt i Kambodja. De träffade en ung flicka, som bodde i ett bildäck på en bakgata i Phnom Penh:
– Hennes dröm var att bli guide så vi erbjöd oss att bli hennes första kunder. Hon visade oss Killing Fields, museum och gammal tortyrplats. Vi fick en fantastisk guidning och samma kväll fick vi följa med till hennes sjuka mormor långt ute på landsbygden. Minnen av denna starka unga flicka etsade sig fast.
Flickan hade dagligen gått till sitt bibliotek och lärt sig mycket om Kambodjas historia, innan hon sov för natten i sitt bildäck.
Förutom resan tillsammans med Markus har Emma gjort många resor, oftast på egen hand, och nästan alltid till områden där den största fattigdomen finns. Om risken för faror, som hon ofta varnats, för säger hon:
– Jag kan bara komma ihåg två-tre tillfällen då jag känt mig otrygg. Det är fantastiskt att kunna upptäcka världen som ensamresenär och lika fantastiskt att uppleva vänligheten som finns hos alla människor runt om i vår värld.
Utmärkelser
Emma har fått många utmärkelser för sitt arbete och det mest omtalade är ett stipendium, kompassrosen, som hon fick av kungen:
– Han har en stiftelse som heter Ungt Ledarskap och det kändes stort att få ta emot stipendiet. Kungen har visat stort intresse för det arbete vi gör inom Hej främling och han hälsade också på vår verksamhet ute i Grytan. Det var roligt och skapade såklart uppståndelse bland de boende på förläggningen.
Ett annat stipendium använde hon till en månads praktik hos Unicef i Zambia:
– Jag jobbade på en klinik för barn som utsatts för sexuellt våld och det är nog det svåraste jag sett. Vi fick in omkring fem nya barn varje dag och de yngsta var i tvåårsåldern. Då tappade jag lite av tron på mänskligheten och insåg att jag inte ensam kunde rädda hela världen.
Förklaringen till våldet var att det ansågs bevisat att sex med en oskuld botar aids.
Att se detta elände orsakade en depression hos Emma, som kände att hon behövde ett avbrott när hon kom hem:
– Jag åkte till Canada ett år för att jobba och åka skidor. När jag kom hem därifrån gjorde jag och Sara besöket hos flyktingförläggningen i Grytan, som blev starten för Hej främling.
Drivkrafter
Att lyssna till Emma när hon berättar om sitt engagemang för utsatta människor är fascinerande. Hon brinner verkligen för det hon gör och har en sällsynt förmåga att se sin omgivning och även entusiasmera sina medmänniskor och ser egentligen inga svårigheter med att få människor att integreras i samhället. Det gäller både invandrade personer som personer som är födda i landet. Utanförskap finns i alla grupper och en viktig början till att bryta detta utanförskap är om vi alla säger ordet “Hej”, när vi möter en främling. Hon fortsätter:
– Vi har ett koncept som fungerar och vi vet att vi bidrar positivt till kommunernas och statens ekonomi. De är visserligen med och finansierar verksamheten, men oberoende utvärderingar har visat att vår verksamhet gör stor skillnad både för deltagarna och för samhället.
Varje människa måste ses som en resurs och en tillgång och inte som problem och belastning.
Finns det gränser?
Idag är Hej främling en stor organisation och arbetet måste organiseras på ett annat sätt än för tio år sedan. Ändå handlar det i grunden fortfarande om samma sak. Det är möten med människor:
– Idag har Hej främling verksamhet på femtio orter, men vi vill ju att tankesättet ska finnas överallt och jag känner att vårt koncept kommer att spridas i framtiden. Inte bara i Sverige utan i hela världen. Det vill vi på något sätt manifestera på världshejardagen.
Reportaget om Emma kan du läsa här:
https://www.ltz.se/2023-04-23/emma-arnessons-skapelse-hej-framling-firar-tio-ar-koncept-som-fungerar
Samira Musa
En av Emmas bästa vänner är Samira Musa, som är uppväxt i Saudiarabien, av föräldrar från Eritrea. Hon kom till Grytan år 2015 och är ett fantastiskt exempel på vad vi människor kan åstadkomma när vi får förtroende från omgivningen. Hon är numera en viktig kugge i Hej främlings aktiviteter över hela landet och är nationell koordinator.
Jag har också träffat och intervjuat henne och hennes resa med Hej främling. Om detta kan du läsa här:
https://www.ltz.se/2023-07-14/for-samira-har-hej-framling-inneburit-stor-utveckling-bade-privat-och-yrkesmassigt
Till sist
Kom till Storsjöteatern den 21 november för att se och lyssna på bland annat Carolina Klüft, Emma, Samira och andra som sprider kunskap och entusiasm. Jag tror att vi där kommer att se en ny start för Hej främling som riktas mot hela vår omvärld. I den omvärld som just nu är inte upplyftande, känns Hej främlings framåtanda och initiativ som ett riktigt ljus i mörkret.