Nostalgitripp och Ragunda Hembygdsgård

Att vandra omkring på Hembygdsgården i Pålgård är nostalgi när det är som bäst. Sommarens utställning ”I bygden” tillsammans med de ordinarie utställningarna är fantastiskt roligt att ta del av. Minnen och tankar kommer och jag kom på mig vid flera tillfällen att jag stod där och log åt det jag såg. Egentligen log jag ju åt mina egna minnen. Eftersom jag tidigare under året skrivit mycket om mitt eget liv kändes besöket på hembygdsgården extra roligt. Jag vill visa med lite bilder och tankar.

Rodel

Jag börjar med ett minne från 1967 när VM i Rodel avgjordes i Hammarstrand. Rodelsporten var relativt stor i Sverige och det fanns bara en internationellt godkänd bana i norden och den fanns i Hammarstrand. ARTA Bobklubb, bildades 1960, den ändrade sedan namn till Hammarstrands Rodelklubb.
Klubben var alltså bara sju år gammal när den fick förtroendet att arrangera ett VM. Det måste ha känts stort för styrelsen och medlemmarna i klubben.

Det jag minns allra mest från dessa tävlingar var den militära ordning som inte imponerade på mig. När tävlingarna skulle invigas gjorde jag lumpen på I21 i Sollefteå och hade lämnat in en permissionsansökan för att kunna få delta i invigningen. Jag gjorde det i god tid och påminde också kompanichefen att jag önskade svar i så pass god tid så att jag skulle kunna ordna skjuts hem.
Svaret kom måndagen efter att invigningshelgen av slut och det stod att jag beviljats permission. Det var bara det att det var dagen efter att invignings- och första tävlingshelgen var klar. Förtroendet för den militära precisionen fick sig en ordentlig törn.

Qul i Backen
Qul i Backen finns med på utställningen och jag tror att de flesta Ragundabor som upplevde sextio- och sjuttiotalet har klara minnen från kvällarna på backen. Fantastiska artister och dans på två banor.

Bosse Parneviks budskap om ökad röstlikhet skulle ha känts befriande i dagens politiska debatt.

Artister som senare skulle bli världsstjärnor passerade också scenen på Trätojordsbacken.

Björn och Benny, Svenne och Lotta är några av alla stora stjärnor.

Kjell Dahlgren, en av de riktigt stora musikprofilerna i Ragunda har förärats ett eget rum på hembygdsgården. Han hade under många år egen orkester och ansågs som en av landets bästa dragspelare. Han passar också in tillsammans med Qul i Backen, eftersom hans orkester var husband under många år och dessutom spelade hans orkester ofta till dansen.


Ragunda Härads Sparbank
Tänk dig, en gång i tiden fanns det bankkontor. Faktiskt ännu bättre i Ragunda som hade en helt egen bank. Ragunda Härads Sparbank. Den grundades 1870 och fanns kvar till 1968 som egen bank, när den gick samman med Jämtlands läns Sparbank.
Inte nog med det. De fyrtio första åren som banken existerade hade den sitt kontor i Hembygdsgården. Den skulle finnas där tillfälligt och det tillfälliga blev hela fyrtio år.
Det finns spår av banken i hembygdsgården. En del porträtt, de som inte förstörts vid en brand, sparbössor, kalendrar och ett kassaskåp är återbördats till sitt ursprungsställe.

Här visar en av föreningens eldsjälar Anne-Marie Viklund på en del av utrustningen från Ragunda Härads Sparbank. En skolsparlåda, sparbössor och och på väggen några gamla bankchefer
Visst är raden av gamla sparbössor underbara
Ett mycket välanvänt värdeskåp, som jag är säker på att många Ragundabors pantbrev har förvarats.

Några privata kopplingar
I alla samlingar som förvaras i hembygdsgården finns många intressanta saker. Jag är rätt säker på att många hittar kopplingar till sin egen släkt.

Här är bomärket för Per Ajax, från Ammer. som levde mellan 1779 och 1855. Han var min morfars farfar och fick namnet Ajax som indelt soldat. Han hette dessförinnan Ljungberg. Förutom soldat var han också torpare, mästerskomakare och färjkarl.

Per Ljungbergs bror, Henrik Ljungberg, fick ett hårdare liv än Per. När han var i tolvårsåldern och vaktade kor fick han när han gick längs en stig en kvist i ögat. Han fick ingen läkarhjälp utan en lappdoktorinna som hade namn om sig att kunna bota det mesta, skulle hjälpa honom. Det lyckades inte och så småningom fick Henrik och hans pappa gå till Stockholm för att få läkarhjälp. En vandring på omkring sextio mil. Hans syn gick inte rädda och han blev helt blind på båda ögonen. Trots sitt handicap blev Henrik, eller Blinn-Hinnrik som han kallades, en fantastiskt duktig snickare och svarvare. På bilden här nedan syns några av hans verk som han skapat trots att han var helt blind.

Konst och konsthantverk i många former finns att skåda och här nedan har vi ett konstverk av Gudrun Pierre. Hon bodde i Pålgård, inte långt ifrån hembygdsgården. Förutom Gudrun finns det konst från ett stort antal konstnärer som har anknytning till Ragunda.

Till sist

Det mesta som finns i hembygdsgården är värt att se och i många fall är igenkänningsfaktorn mycket stor. Allt väcker dock inte positiva minnen. I en del av gården finns en utställning av kläder som användes framförallt på sextio- och sjuttiotalet. Där hittade jag en skjorta av charmeusenylon och mindes hur svettigt det var att använda sådana. Tack och lov är de förpassade till historien.

Lämna ett svar