Är Sverige fattigt eller rikt?

För en tid sedan hade jag ett samtal med en person om Sverige var ett rikt eller fattigt land.  Utgångspunkten var något som hans farmor hade sagt när han var liten och det var ” ett land som inte försörjer sig själv är ett fattigt land.”

Farmors barndom
Hans farmor var född 1896, under den tid när den stora emigrationen till USA pågick Drygt en miljon människor lämnade Sverige och den största anledningen var att det inte fanns mat till alla. De flesta var fattiga och den enda utvägen de såg var att lämna landet.
Då, i början av förra seklet, var de flesta beroende av jordbruket för att överleva. Familjer med stora gårdar levde relativt bra, medan småbönder och torpare inte alltid hade mat på bordet. Att gå och handla sin mat i någon affär var heller inte att tänka på. Det fanns få affärer och människorna hade inga pengar att handla för.

Hur är det idag
Svårt att få fram statistik om folk svälter. Att det finns fattigdom i landet är det ingen tvekan om. Med EU:s definition av fattigdom, alltså personer som lever på mindre än 12.000 kr per månad, så är det många som lever i fattigdom, men de behöver ändå inte svälta.

Att det finns fattigdom och uppenbarligen även en del som svälter kan vi utgå ifrån, men det är ändå få jämfört med vad min väns farmor upplevde som ung.

Nu vill jag inte stanna där. Det har hänt så mycket i landet de senaste 100 åren och jag vill lägga till några saker till innan jag har en uppfattning om Sverige är fattigt eller rikt.

Beredskap
Vår beredskap är god påstås vår dåvarande statsminister Per-Albin Hansson ha yttrat under 2:a världskriget. De flesta visste nog inte att många svenska soldater som gick vakt längs våra gränser inte hade ammunition till sina gevär.
Vi hade varit ett lätt byte för en stormakt.

Lika illa verkar den svenska matberedskapen vara idag.

Enligt Anders Wästfelt vid Stockholms universitet var Sverige nästan självförsörjande på livsmedel fram till början av 1990-talet. Det var ett politiskt mål att vi skulle klara oss i händelse av en kris.

Idag ligger Sveriges självförsörjningsgrad runt 50 procent, d.v.s hälften av det vi äter importeras. Vissa produkter har vi naturligtvis aldrig varit självförsörjande på, som kaffe och avokado. Men i stort har vi gått från 85-90 procent till 50 procent på 25 år.
Anders Wästfelt fortsätter med att säga att det kan bli svårt att gå tillbaka till självförsörjning fullt ut, men att det är viktigt att ha en riskmedvetenhet när det gäller matförsörjningen. Man måste vara rädd om jordbruksmarken. Den har tagit tusentals år att få fram.

Enligt tidningen Lantmannen, har Sverige på tio år låtit 6000 hektar högklassig åkermark bebyggas, vilket skiljer sig mycket från Norge, Finland och Danmark. Anna Nilsson som är chefredaktör anser att det är viktigt att vi ökar självförsörjningsgraden i Sverige. Detta för att ha en krisberedskap, för att det blir lättare att veta hur maten produceras och hur den påverkar vår miljö. Om vi bara importerar lägger vi miljöansvaret på någon annan.

Ola Pettersson, vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik, ifrågasätter också om förmågan att hjälpa verkligen finns om krisen drabbar hela Europa samtidigt. ” Det fungerar säkert vid en lokal kris i Sverige eller i Norden, men om hela EU drabbas av samma kris samtidigt skulle det kunna stöka till situationen ordentligt.

När vi ser hur splittrat Europa är idag när det gäller att hjälpa flyktingar så är det nog bara att ställa in sig på att i en större kris i Europa så är solidariteten borta.

Ola Pettersson har också räknat på hur den svenska livsmedelsförsörjningen skulle kunna drabbas vid en energikris.
Han fick idén under Libyenkriget. Khadaffis sista desperata plan var att spränga oljeledningen fram till Medelhavet. Europa får 30 procent av sin olja den vägen.
Utgångspunkten är att plötslig energibrist uppstår och sedan håller i sig i tre till fem år. Tre olika scenarion presenteras där den fossila energin minskar med 25, 50 respektive 75 procent.
Enligt rapporten skulle Sverige klara en 25-procentig minskning utan alltför allvarliga konsekvenser, men det skulle behövas fler händer i jordbruket.
Men denna arbetskraft finns inte.

Vid de allvarligare bristscenariona skulle livsmedelsförsörjningen ändras radikalt och Sverige hotas av svält.
Han konstaterar också att husdjur som landets drygt 350 000 hästar skulle ifrågasättas om livsmedelsbristen blir för stor:
– Vi försökte uttrycka oss diplomatiskt i rapporten. Det går inte att lägga don på dagens ridhästar, så en gissning är att det skulle bli mer hästkött på tallrikarna under en period, säger han.

Att Sveriges beredskap är undermålig är något som Civilförsvarsförbundet skriver under på. Beredskapslagren är sedan länge tömda. “Lagren med drivmedel, livsmedel, skyddsmasker, allt är borta. Det enda som finns kvar är tutan som ljuder första måndagen i månaden klockan tre.”
Men det är mer som en teknisk kontroll av ett reservaggregat.
Bakom tutan är det tomt, säger Sven Lindgren, ordförande i Civilförsvarsförbundet.

Maten räcker i tio – tolv dagar, men i en krissituation blir det hamstring och då är nog maten slut på två till tre dagar.

Det kluvna landet
Om vi backar bandet igen och tänker på ”farmors” uppväxttid. Då var landsbygden välbefolkad och folk levde, om än fattigt, av jordbruk. Städerna var små och där fanns en del handel och hantverk.
De senaste sjuttio åren har urbaniseringen gjort att landsbygden i stort sett avfolkats och landet har delats på många olika sätt. Här är några exempel:

1. När 85 % av befolkningen bor på en yta som är 1,3 % av landets och jordbruk läggs ner blir sårbarheten väldigt påtaglig.
På asfaltytorna i och omkring våra stora städer växer det dåligt.

2. Det skrivs mycket om den ökande kriminaliteten i landet. Sett över landet ökar den inte, men i de största städerna växer den. Gängkriminaliteten som skrämmer många är primärt en storstadsföreteelse. Städerna slits sönder:.
Om vi studerar djurlivet vet vi att i en hönsgård börjar hönorna hacka på varandra när det blir för trångt. Vi människor är inte annorlunda när för många samlas på samma ställe.

3. Landets hushåll har hamnat i en lånebubbla. Skuldsättningsnivån överstiger hushållens inkomster på ett sätt som många bedömer som riskfyllt. Återigen går det se ett mönster.
Storstädernas hushåll tvingas till alltför stora krediter för att hitta ett boende, medan bankerna ofta säger nej till krediter för husköp på landsbygden, trots att huspriserna är en bråkdel av storstädernas.

Jag efterlyser politiker som ser helheten. Landsbygd – stad – kriminalitet – ekonomiskt hållbart system – beredskapsfrågor – miljö.

En sak till
De 4 storbankernas omslutning är större än hela Sveriges och några få äger storparten. Så jag skulle vilja säga att den fattigdom som många känner är skapad av våra politiker.
Om jag återkommer till inledningen av inlägget så är Sverige idag inte fattigt, men vi är ett kluvet, utlandsberoende land, som lätt kan hamna i fattigdom.
Med den kunskap vi har om vår omvärld tycker jag våra politiker är oansvariga.

Kom ihåg: Bakom tutan är det tomt.