Så har det hänt igen. Med ojämna mellanrum avreagerar jag mig här i bloggen om den Norrlandsokunskap som finns. Det gäller inte bara privatperson utan även stora mediaföretag, till och med statens eget.
I går rapporterade Aftonbladet att det ser ut att ligga kvar ett nederbördsområde över Dalarna och Jämtland och delar av Norrlands inland.
Och jag undrar när Jämtlands flyttades från Norrland?
Till råga på allt så var artikeln kryddad med en dramatisk rubrik, Även Norrland ser ut att få del av snösmockan.
Jaja, jag kan förstå lösnummerföretagets dilemma att få till säljande rubriker med avvägningen på sakligt innehåll. Snösmockan visade sig vara 10 – 15 centimeter snö och det skrämmer nog ingen i Jämtland. Faktiskt inte i Ångermanland heller. Inte ens en Norrbottning skakar för det, d.v.s. jag kan inkludera HELA norrland, inklusive Jämtland.
Är då detta något att uppröras över?
Nä, om detta vore en engångsföreteelse skulle jag inte reagera, förmodligen ingen annan heller, men okunskapen och nonchalansen mot vår landsdel visar sig alltför ofta. Det börjar kännas snudd på kränkande.
Det jag reagerar över är den schablonisering som finns om vad som är norrländskt.
Några exempel till:
SVT:s tävling för att utse Sveriges bästa amatörkonstnär var intressant och skrämmande. Segraren Joachim Karkea från Kiruna är en imponerande duktig konstnär. Det som inte imponerade var domarnas språk och brist på förklaringar när det t.ex. gällde:
– Joachim Karkea från Kiruna är “från Norrland.”
– Hans “norrländska temperament” får honom att gå hårt åt materialet.
– Han fångar “en slags norrländsk vemodig ton”
– När Karkea skisserar en sydsvensk sjö blir kommentaren att “det ska bli intressant om han kan bevara lite av lättheten här och inte mura igen motivet på sitt norrländska sätt”.
– Eller: “Det jag brukar uppskatta är ditt norrländska vemod. Jag vill nu se att det norrländska i dig briserar i nästa utmaning.”
Jag hörde aldrig någon förklaring till ”norrländskt temperament”, ”norrländskt vemod”, ”mura igen motivet på sitt norrländska sätt” eller att ”det norrländska ska brisera i nästa utmaning”
Alla dessa exempel tycker jag ska hamna på den s.k. floskeltoppen.
Hierarki
Madeleine Eriksson, vid Umeå Universitet har forskat och skrivit en avhandling om bilden av norrlänningen. Hon menar att vi i Sverige är beroende av att ha en bild av norrlänningen att mäta mot storstadsregionerna i syd, där människorna ses som utbildade, kultiverade och toleranta. Det är en geografisk hierarki där Stockholm befinner sig i toppen, och Norrland i botten. Norrland blir kort sagt allt som Stockholm inte är.
Det stämmer kanske men vem har bestämt den hierarkin och är det så givet att man kan klumpa samman allt mellan Gävle och Kiruna?
Vi är många som reagerat över svealänningars och götalänningars attityd.
Ångemanlänningen Nicke Sjödins fina dikt om en friare är talande:
Till Norrland vill jag fara, herr SJ-konduktör,
ty där bor allra kärestan min – en VVS-montör,
jag ser att över Hallsberg klockan arton och tjuett
det går ett tåg, så sälj mig nu till Norrland en biljett,
I Norrland aldrig förr jag haft i kärlek nån affär,
ej ens vatt dit, så ropa ut herr konduktör, när vi är där,
när jag hör \”Nästa Norrland\” ska jag med ett glädjetjut
hopplocka mina prylar samt ur tåget störta ut,
Skulle jag ha somnat, vilket knappast är nån skam,
så väck mig då en kvart förrns vi till Norrland kommit fram,
vad då, jag har ju sagt vart jag vill åka – är ni galen,
jag ska ju stiga av i Norrland vet jag – på Centralen
Önskemål
Jag vill att när ni nästa gång ska besöka en plats i Norrland, eller pratar om en plats i Norrland, ansträng er lite grann och ta reda på om platsen ligger i Jämtland, Ångermanland eller kanske i Norrbotten. Det kan skilja närmare 100 mil mellan dessa orter.
Tänk er in i situationen om jag (Frösöbo i kommunen Östersund i Jämtland, Norrland) så där svepande skulle yttra mig om att jag ska åka till Götaland och kanske menar Stockholm. Jag vill, eller kan inte precisera mig bättre, eftersom det ändå är så nära mellan platserna där nere och ni ser ju likadana ut.
Är ni osäkra på i vilket landskap platsen ligger, hör av er till mig, så ska jag hjälpa er.
En sak till
Vi norrlänningar drabbas av vemod och blir ledsna över samma saker som svealänningar och götalänningar.
Jag känner många söder om Dalälven så jag vet.
Det norrländska vemodet – glöm det !
Håller fullkomligt med i detta resonemang. Man pratar aldrig om Malmö i Götaland. För övrigt så ligger Dalarna i Svealand. Andra exempel är att Stockholm ligger både i Södermanland och Uppland samt i landsdelen Svealand som gränsar mot Norrland och Götaland.
Precis Martin, det var många fel i artikeln.