Om att ta politiskt ansvar och behovet av en Sverigeplan

Vem ska regera med vem och vem sa vad inför valet. Diskussionerna i media är livliga och många känner sig engagerade.
Jag hörde under valdebatterna flera gånger att olika företrädare sa att om läget blev låst (som det verkar ha blivit) då måste vi vara vuxna och hantera en sådan situation.

Jag tycker att det är dags att visa denna vuxenhet nu!

Av riksdagens åtta partier så vill ingen prata med sd och alliansen vill inte prata med v – ja då återstår sex partier.

Förslag
Jag föreslår att dessa sex partier sätter sig och på allvar diskuterar de samhällsfrågor och utvecklingsfrågor landet står inför.

Jag föreslår också att utgångspunkterna är de utvecklingsmål som FN har godkänt och även Sverige. Mycket av det arbetet pågår i de olika departementen, men tänk lite utanför ramarna så går det säkert också hitta nya samarbetsformer.

Sverigeplan
Det är alltså dags för en Sverigeplan. Kommuner har sina stads- och kommunplaner, så det är dags för den nationella nivån att göra en övergripande Sverigeplan.

FN:s utvecklingsplan har 17 utvecklingsmål och under dem, en massa delmål. De är:

1. Ingen fattigdom
2. Ingen hunger
3. Hälsa och välbefinnande
4. Utbildning för alla
5. Jämställdhet
6. Rent vatten och sanitet
7. Hållbar energi
8. Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt
9. Hållbar industri, innovationer och infrastruktur
10. Minska ojämlikhet (jmf punkt 5)
11. Hållbara städer och samhällen
12. Hållbar produktion och konsumtion
13. Bekämpa klimatförändringen
14. Hav och marina resurser
15. Ekosystem och biologisk mångfald
16. Fredliga och inkluderande samhällen
17. Genomförande och globalt partnerskap

FN:s mål är globala och vissa utav punkterna är mer aktuella än andra för just Sverige.
FN:s mål är att de ska ha uppnåtts år 2030. Ett bra årtal även för Sverige.   

Människan i centrum
Människan är alltså i centrum. Det gäller inte bara att förtäta i storstäder och lägga ner skolor och annan service på landsbygden. När jag ser dessa mål och samtidigt tänker på den dagliga debatt som förs i media så är det väldigt sällan som dessa utvecklingsmål finns med.
Det verkar som det finns en grupp makthavare som deltar i utvecklings- och strategifrågor internationellt och en annan grupp som ska hantera den dagliga, ibland problemfyllda, politiken.

Tittar lite närmare på några av punkterna:
Utrota hunger och säkerställa matsäkerhet och arbeta för ett hållbart jordbruk.

Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.

Tänk om dagspolitiken någon gång skulle handla om detta. Om det någon gång skulle diskuteras hållbart jordbruk och matsäkerhet, eller om bostäder och möjligheter till försörjning där människor vill bo.

Sverige går bra är ett vanligt besked och då menar man tydligen att BNP ökar. Men jag hittar ingenting i debatten om att antalet sjukskrivningsdagar ökar. Är människorna mindre viktiga än att det produceras flera tvättmaskiner än året innan.
Sverige går bra men människorna blir sjukare och sjukare.

Storstadsnormen
I Sverige lever vi i en storstadsnorm. Omkring 85 % av befolkningen bor på en yta som är 1,3 % av landet. Någonstans borde det ringa en klocka om att detta är skevt.
Det måste till en större ändring än den som landsbygdsutredningen föreslår. Vi har problem att lösa som innebär att man måste titta utanför tullarna. En väldigt enkel sak är att om jordbruket läggs ner och man inser att det är svårt att odla på asfaltytorna i Stockholm, då ska vi importera alla livsmedel.
Hur smart är det i ett land med så mycket fin jordbruksmark.

Säkerställa matsäkerhet och arbeta för ett hållbart jordbruk
Om Sverige isoleras idag, räcker maten i affärernas hyllor tre-fyra dagar. I den oroliga värld som vi befinner oss i känns detta som ett riktigt vågspel.
Jordbruket som näring måste säkerställas och utvecklas. Även om det i det korta perspektivet skulle bli dyrare livsmedel, så behövs ett starkt jordbruk av beredskapsskäl.

Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara
Det finns absolut inkluderande delar i våra storstäder, men många områden är det inte. Rädsla och otrygghet breder ut sig. Alltför många personer på liten yta, utanförskap och arbetslöshet är orsaken.
Att minska på trycket, d.v.s. bostadsbrist, arbetslöshet i städerna skulle innebära mindre kriminalitet.
Kom ihåg att landet utanför storstäderna inte slits sönder av kriminalitet.
Alltså bör staten gå före med en kraftig utlokalisering av arbetstillfällen.

Det känns som storstaden har vuxit förbi invånarna. Den har förvandlats till någon form av amöba, eller cancersvulst.

Vision
Jag önskar den blivande statschefen, vem det nu än blir, säger att nu ska vi göra en plan för hela landet.
Vi ska inte ha en strikt uppdelning planeringsmässigt, mellan landsbygden och städerna och sedan låta företrädare för de olika områdena stå och nedvärdera varandra.

Jag vill se en visionär person som förmår förklara för invånarna varför både land och stad behövs och att de ska utvecklas tillsammans och samtidigt.