Den politiska etiken

Med några dagars distans till valet och valrörelsen kommer här några synpunkter där jag undrar om de politiska partierna är på väg in i en kris och lite om den etik som jag anser ska följa yrkespolitiker.

Jag börjar med den politiska etiken som jag tycker diskuteras alltför sällan och som visar på brister

Jag skulle önska en etisk kod för det politiska arbetet och för yrkespolitiker, inte minst i valrörelser.

Innan jag går in på exempel vill jag ta upp lite om begreppet etik. Det finns många förklaringar, men om jag gör det enkelt så ska man kunna svara på följande frågor för att tänka och agera etiskt rätt:

– vad är det goda?
– vad är det rätta?
– hur ska vi bete oss?

Etik kan översättas på flera sätt, men den vanligaste förklaringen förhållningssätt.

Valrörelsen
Jag tycker jag mig ha märkt fula påhopp politiker emellan. I många fall vill jag tolka påhoppen som desperation eller brist på egna argument. I andra fall är det rädsla och härskartekniker av det sämsta slaget.

Det är inte bara de frågor som diskuteras, det är även sådant man ljudlöst går förbi. Är det av okunskap, rädsla eller vad?

Men yrkespolitikerna är inte ensamma om den hårdnande tonen. Alla som följer valrörelsen i tidningar, tidningskommentarer och sociala medier kan säkert vittna om det förakt som ”vanliga” väljare visar politikerna. Skällsord, hot och mobbning har blivit vardagsmat.

Att leta fel hos sina motståndare, både politiker och väljare, har blivit den nya flugan. Att sedan raljera omkring detta på sin facebooksida, utan att ha egna förslag, då har man tydligen visat civilkurage.

Några exempel på vad jag saknat:

1.Hushållens skuldbörda och bankernas roll i samhället.
– Saknar politikerna kunskap om ökningen av hushållsskulderna?
– Saknar man kunskap om hur pengar skapas i samhället?
– Saknar man kunskap om följderna av en bristande kreditbubbla?

2. Invandrarfrågorna.
Ett stort och komplicerat område med många bottnar. Dessutom verkar sd ha gett de övriga partierna skrämselhicka. Till skillnad mot förra exemplet så är diskussionerna om invandringen livliga och det finns massvis med experter. Och debatten på sociala medier rent skrämmande. Gång på gång presenteras hur stora kostnader som invandringen medför. Ibland även beräkningar på vilka intäkter som invandrarna bidrar med. Några reflektioner:
– Kan alla partier lägga ”fingrarna på bibeln” och säga att de räknat helt ärligt och inte utlämnat vissa delar för att det ska passa andra syften?
– Har alla partier människans bästa, oavsett ras, färg och sexuell läggning, som sitt syfte när de skriver och argumenterar för sina åsikter.

Utifrån mina etiska frågor, om det goda och rätta, skulle jag vara intresserad av svaret.

3.#MeToo och jämställdhetsfrågan
Den stora frågan för ett år sedan och som berörde en mycket stor del av befolkningen var frågorna om jämställdhet mellan könen. #MeToo lavinen rasade intensivt för ett halvår sedan och vittnesmålen från kvinnor som trakasserats gick att läsa dagligen.

En fråga och ett förhållningssätt mellan män och kvinnor som borde bygga på allas lika värde, lyste med sin frånvaro.

Har alla luckor i jämställdhetslagar åtgärdats?

Finns regler på arbetsplatser som förhindrar mobbning och trakasserier?
Jag vet att det inte finns – det finns stora brister.

Lämnades dessa frågor utanför valrörelsen därför att de är jobbiga?
Lämnades de utanför valrörelsen för att det inte är valvinnare?
Lämnades de utanför valrörelsen för att man inte behärskar frågorna, att man är rädda att ta tag i dem?

Jag anser att det borde ha varit en given fråga i valrörelsen.

4. Det kluvna landet
Med jämna mellanrum tas frågorna om de regionala skillnaderna i samhället upp. Det tillsätts utredningar och det läggs förslag som verkar försvinna. Under mandatperioden har en landsbygdsutredning pekat ut många områden som ska jämna ut skillnaderna, varför diskuterades inte dessa?

Är inte frågor för regional utveckling valvinnare?
Är frågorna för svåra, kan våra rikspolitiker enbart storstadsfrågorna?

Okej det finns några partier som tagit upp några delar, men varför får inte landets egna strukturella problem lika stort utrymme som exempelvis invandrarfrågorna?

Till sist
Samtliga områden som jag nämnt berör i stort sett alla.
Varför diskuteras de inte?

Att inte ta upp frågor om hur vi ska förhålla oss mellan varandra, när det uppenbart finns stora brister – är det etiskt riktigt?
Att inte se till att landets olika delar ges samma förutsättningar för att överleva – är det etiskt riktigt?

Jag tycker att det är fegt och orätt, d.v.s. etiskt förkastligt och organisationer som under lång tid agerar etiskt oriktigt de brukar tappa i förtroende.
Jag tycker att jag ser det i allmänhetens syn på partipolitik.

Tänk bara på följande cirkus som nu pågår, alltså vem som ska regera landet.
Agerar de inblandade utifrån de enkla etiska frågorna:

Hur ska det här tolkas?
Ingen vill prata med Jimmie, men Jimmie vill prata med Ulf och Ebba. Stefan vill prata med Annie och Jan, men de vill inte prata med Stefan, eftersom Stefan brukar prata med Jonas.
Om nu Ulf och Ebba skulle börja prata med Jimmie då vill inte Annie och Jan prata mera med Ulf och Ebba. Vem ska de då prata med?

Jag bara undrar – agerar dessa för landets, invånarnas bästa, eller…..

 

Kommentera