För Mia började #MeToo när hon var fem år.
För några månader sedan intervjuade jag Mia Handmark, som berättade som sin barndom och hur hon hade utsatts för övergrepp från sin pappa, från det att hon var fem år gammal.. Nu många år senare är hon föreläsare och hjälper andra med liknande upplevelser.
Det finns en länk till reportaget längst ned i inlägget
Några månader tidigare hade min bok ”Någon måste få veta” släppts, med ett innehåll om en gammal kvinnas berättelse om ett liv i utsatthet, övergrepp och misshandel. Handlingen är från hennes barndom när hon tjänade piga på stora bondgårdar, till några senare destruktiva förhållanden.
Länk till hemsidan kommer i slutet av inlägget.
#MeToo
Ungefär samtidigt som boken lanserades startade också #MeToo kampanjen, om kvinnors utsatthet i hela samhället. En lavin startade.
Jag
Jag blev alltså på kort tid mycket påmind om ojämlikheten och utsattheten för landets flesta kvinnor och blev framförallt mycket berörd av Mias historia och hennes fantastiska resa från utsatt till hjälpare. Hon berättar bland annat:
– Jag spelade död och ville absolut inte vara där. Samtidigt hade jag en teknik att distrahera hjärnan genom att jag räknade fönsterrutorna jag såg. Det är faktiskt något jag gjort långt upp i åren när jag i olika sammanhang utsatts för obekväma situationer.
Jag har träffat och pratat med många offer, men Mias resa är nog speciell. Hon genomgick en terapibehandling och konstaterade också:
– Efter avslutad behandling, inträffar en ny situation. Man saknar en identitet och frågar sig vem man är. All vaken tid har ju tidigare gått till att förtränga hemska minnen.
Tystnaden är förövarens bästa vän, sa Mia vid flera tillfällen och pekar på hur många miljoner kvinnor som varit tysta till förövarnas fördel. Med #MeToo uppropen borde tystnaden vara borta.
Kraften i #MeToo
Ingen kan ha undgått den kraft och alla vittnesmål som flödade fram under hösten och vintern. Tidningarna, radio och teve fylldes med reportage. Personer pekades ut som våldtäktsmän (ibland felaktigt) och några huvuden föll.
Närmare ett hundra så kallade upprop offentliggjordes, där kvinnor i olika yrken, föreningar, idrotts- och kultursammanhang vittnade om hur de på olika sätt hade kränkts. Jag vet inte hur många personer som undertecknat uppropen, men det måstaehar rört som om några hundratusen.
Och för att inte prata om Svenska Akademin……
Politiken
Nu är det snart val och nu undrar jag var jämställdhetsfrågorna tagit vägen?
Det pratas ibland lite allmänt om jämställdhet och en ny samtyckeslag har klubbats igenom, samtidigt som det aviseras några utredningar inom jämställdhetsområdet
Många partier har inlett valrörelsen med att prata om ”hårdare tag”, ”ordning och reda” och ”hårdare straff.” Men jag saknar mycket omkring frågorna om jämlikhet.
Några förslag
Listar några förslag som jag tycker är värda att diskuteras. Några av dem har tidigare beskrivits i DN.
Använd #metoo-uppropens expertis i statliga utredningar. Några utredningar har aviserats och jag försäkrar att om Mia Handmark, med erfarenhet både som drabbad, hur vården fungerat och livet efter en behandling skulle få delge sina erfarenheter skulle mycket kunna göras rätt.
Dessutom:
- Förbättrad undervisning när det gäller sex-, samlevnads-, samtycke och även omkring sexuellt våld.
- Inför nationell visselblåsarfunktion i både skolor och arbetsplatser.
- –Ökad satsning på stöd och behandling.
Jag skulle vilja se ökade och riktade anslag till vården och kvinnojourer för skydd, psykologisk behandling och medicinsk vård för fysiska skador till alla som utsätts för sexualbrott, våld i nära relationer och förtryck i hederns namn.
Det krävs även stöd för kvinnor som under lång tid trakasserats och genomgått en terapibehandling. Hur ska dessa hitta ”normala” värderingar igen.
Tänk dig, om du aldrig firat en vanlig jul – hur ska du då veta hur du ska bete dig? – - Skärpta krav på aktiva åtgärder och rapportering i arbetslivet.
Alla arbetsgivare måste arbeta förebyggande så att ingen riskerar att bli utsatt för sexuella trakasserier - Bättre kunskap och kapacitet för att utreda fler anmälningar.
Det hade jag ingen aning om……
Hasse och Tages sketch från 1980 om Olof Palmes okunskap om vad en liter mjölk kostade har lockat många skratt.
Lite så har det låtit från en lång rad ledare och chefer när de har yttrat ungefär samma sak med trakasserier som skett inom deras egen organisation.
Skrattet fastnade i halsen.
Så många, så okunniga ledare om vad som händer i deras egna organisationer gör mig bestört. Nu finns ingen ursäkt längre för att inte vidta de åtgärder som krävs.
Länk till reportage om Mia Handmark:
https://www.ltz.se/artikel/jamtland/krokom/mia-utsattes-for-sexuella-overgrepp-som-barn-nu-forelaser-hon-for-att-hjalpa-andra
Länk till hemsidan:
https://skrivovin.se/