Jag har tröttnat på att landsbygden ofta kallas för tärande och ofta förknippas med problem. Det pratas om landsbygdsproblem och glesbygdsproblem, men jag har inte sett så många beskrivningar om vad dessa problem består av, förutom att det på många platser bor lite folk?
Lite kort om hur jag tycker landsbygden och storstäderna beskrivs.
I storstan bor de som håller landet levande. Konsumenterna som ser till att landets BNP stiger. Staden är kreativ, fylld med nätverk, utbildnings- och karriärmöjligheter.
På landsbygden bor de som, av någon anledning, inte orkat flytta till stan, de som lever på bidrag och är lata av sig. Snusätarna och skoteråkarna.
Hur är det med den kreativa storstaden?
Gång på gång hörs att landet håller på att splittras och att det krävs krafttag mot all kriminalitet.
Många väntar en finanskrasch eftersom hushållens skuldsättning aldrig har varit så hög som nu och trafiksituationen i t.ex. Stockholm ska vi ju inte tala om.
Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att antalet anmälda brott, räknat per kommun och i förhållande till folkmängd, är i störst i Stockholm. Göteborg och Malmö ligger på platserna därefter. Även Sigtuna och Helsingborg ligger väldigt högt.
Jag vill betona att detta är ställt i relation till folkmängden.
Så glöm detta med att kriminaliteten sliter sönder landet. Den sliter sönder storstäderna, men storstäderna är inte hela landet.
Hönsgård
Det finns många orsaker till den ökande kriminaliteten i storstäderna, som jag gärna återkommer till, men en sak kan vi lära oss från livet i en hönsgård. När det blir för många höns på liten yta, då börjar hönorna att mobba och hacka varandra.
Jag tror inte för ett ögonblick att människorna är bättre än hönsen och idag bor enligt SCB:s beräkningar 85 procent av Sveriges befolkning i tätorter – som utgör endast 1,3 procent av landets yta.
Undra på att kriminaliteten i vissa områden ökar.
Hushållsskulderna och miljön
Det finns beräkningar som visar att när hushållsskulderna, på riksnivå, når 200 % av hushållens inkomster inträder en risk för att den s.k. hushållsbubblan spricker. Vi är tydligen i nära den gränsen nu.
Jag vågar påstå att det inte är hushållen på landsbygden som har de dyraste bostäderna och de största krediterna. Sannolikt så är relationen hushållsskulder jämfört med intäkter i storstäderna betydligt högre än 200 %.
Och då behöver man inte vara någon Einstein för att räkna ut var bubblan först kommer att brista.
Lägg därtill att det för många tar 1-2 timmar, två gånger per dag att ta sig till och från jobbet. Bilköer med tillhörande avgasutsläpp går inte att beskylla landsbygden för.
Då har vi konstaterat att den ”kreativa storstaden” orsakar en ökad kriminalitet, en fullkomligt snedvriden bostadsekonomi och onödig miljöförstöring.
Så kommer min fråga. Vem behöver hjälp, landsbygden eller storstaden?
Så kommer det riktigt stora problemet
Då menar jag alla politiker som ska vrida utvecklingen i landet i rätt riktning. De fortsätter att prata om landsbygdsproblem och glesbygdsproblem. När börjar de prata om storstadsproblem?
Så kära politiker det är inte landsbygden som behöver utredas – det är städerna och i förlängningen hur städerna och resten av landet ska bli en helhet.
Helheten
Om en utredning ska mynna ut i någonting som kan liknas med ”Hela Sverige ska leva” då måste man börja med storstäderna. Jag har nämnt tre områden som håller på att slita sönder städerna och delvis landet, nämligen kriminaliteten, bostadsekonomin och miljön. Hur kan det bli bättre?
Alla håller nog inte med om bostadsekonomin just nu – men jag ser den som en tickande bomb.
Eftersom omkring 85 % av befolkningen bor på en yta som är 1,3 % av landet borde lösningen vara rätt enkel, nämligen:
– Det finns plats i landet för alla.
Åtgärder
Börja med en omfattande utflyttning av statliga myndigheter. Det skulle ge riktiga jobb på många ställen i landet, inte bara någon form av bidrag. Och trycket på bostadsmarknaden i de största städerna skulle lätta.
Fastighetsskatt för företag går idag till den kommun där huvudkontoret finns. Om detta kan man ha olika åsikter, men när det gäller kraftverksfastigheter känns dagens system heltokigt.
Det är i kommunen där kraftverket ligger som energin skapas och de miljömässiga konsekvenserna märks, inte där administratörerna håller till.
Och miljökonsekvenserna är stora. Förstörda älvar och dränkta byar eller gårdar. Det är i den kommunen som skattepengarna gör mest nytta.
Attraktivitet
Det räcker givetvis inte med att flytta ut statliga verk och göra om fastighetsskatten. Kommunerna måste få nya förutsättningar att locka företag, t.ex:
– Skänka tomter, eller sälja billigt.
– Erbjuda perioder av skattefrihet.
– Skapa bredband i hela landet.
– Inte med ”automatik” godkänna nya vindkraftsparker på landsbygden.
Företag brukar etablera sig där det är mest lönsamt.
Ökad självförsörjning
Inte minst av beredskapsskäl, men givetvis även av miljöskäl, måste landet ha en högre grad av självförsörjning när det gäller livsmedel.
I ett isolerat Sverige skulle maten idag kanske räcka i två – tre dagar.
Katarina Östholm, i Örnsköldsviks Allehanda, har skrivit om dessa frågor vid några tillfällen och citerar bl.a. den engelske zoologen och författaren David Attenborough vad han ansåg vara jordens största problem.
Han pekade ut storstäderna: konstgjorda världar där en majoritet av befolkningen förlorat kontakten med – och förståelsen för – naturen. I den världen är det lätt att skapa nya marknader, nya behov, ny köplust och nya köptvång.
Katarina själv avslutar ett inlägg med ”Nej, bygg en mur runt storstaden – efter en vecka kan man se på vilken sida klösmärkena sitter.”
