I have a dream – Efterlyser en visionär politiker

 

Femtio år sedan idag sedan Martin Luther King mördades. En händelse som skakade om världen.
Han var ledaren som kunde förmedla visioner om ett bättre samhälle, men som själv blev offer för en lönnmördare och någon som var rädd för Kings visioner.
Hur hans visioner såg ut tror jag de flesta känner till genom hans berömda, ”I have a dream – tal.” Det tal som gjorde att många fortfarande anser att Martin Luther King är den största talaren någonsin.
Han startade den amerikanska medborgarrättsrörelsen som syftade till att alla människor skulle behandlas lika oavsett ras och ursprung.

Drömmar och visioner måste upplevas som något som ska bli bättre än det nuvarande – om du vill växa som person.
Det var Nelson Mandela tankar för att få en bättre värld. En torterad och fängslad politiker som aldrig gav upp kampen för ett rättvist samhälle. Han blev en förebild och han ingav förtroende och framtidstro.

Jag ska nämna ytterligare några stora ledare innan jag kommer med en ”efterlysning.”
Vi har andra stora ledare som i svåra tider stigit fram och tagit ansvar och ingjutit förtroende hos sina medborgare.
Jag tänker på Winston Churchill som under andra världskriget ingav hopp hos ett hårt sargat folk. Hans tal till det engelska folket när engelska soldater skulle ut i krigen innebar inga löften om snabba förbättringar, men en tydlig vision om en kommande bättre tid.
Uttryck som ”Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början”, har etsat sig fast och används fortfarande som exempel på ”stora tal.”

Tänker också på John F Kennedy som blev president i USA under en svår tid i slutet av kalla kriget. USA roll som världens ledande nation hade utmanats av Sovjet. Landet stod inför en stor kris. Kennedy trummade ständigt in ett budskap i amerikanarnas sinne om att alla måste jobba och verka för landets bästa. Även han lämnade många klassiska citat efter sig som visar vilka krav han ställde på människorna, men som samtidigt tjänade som rättesnöre.
”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan fråga vad du kan göra för ditt land.”

Vad har vi då i Sverige att se fram emot?
Någon kanske tycker att det är orätt mot våra svenska politiska ledare att de ska jämföras med de allra största under närmare etthundra år. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite:
Olof Palme hade modet och väckte känslor. Han vågade utmana USA och andra stora makter. Han fick även motståndare. Men skulle någon av dagens politiska ledare våga ställa sig på gatan och kalla USA för ”dessa satans mördare”
Tvivlar på det.
Hans viktigaste mål var full sysselsättning. Att ha ett arbete att gå till var enligt Palme det viktigaste för att hålla en människovärdighet och förhindra att rasism sprider sig.
Carl Bildt väckte känslor men också respekt under sin tid som statsminister. Ett starkt Europa var nog en av hans viktigaste drivkrafter och är något som han fortfarande brinner för.

Vem
Vem i den kommande valrörelsen klarar av att måla upp en långsiktig vision för Sverige och struntar i den politiska sandlådan, som tyvärr många debatter ofta hamnar i.
Löfvén, knappast. Det räcker inte med att säga att ”det är inte okej”, när någon brist i samhällsmaskineriet uppdagas.
Kristersson, känns lika tveksamt. Hårdare tag, räcker inte för att förmedla ett lands vision.
Åkesson, kommer att fortsätta att prata om de förfärliga invandrarna och drömmen om det gamla homogena samhället. Han behöver av någon anledning inte ens hålla sig till fakta utan han kan förmedla en förljugen världsbild.
Han är väl närmast den som kan sägas ha en vision – men enligt mig en skruvad sådan.

Jag efterlyser en visionär politiker som målar upp en framtidsbild om hur Sverige ska se ut om 10 år. Om vår trygghet, vår internationella roll, våra miljövärden, om hur landsbygd- och städer ska samverka och våra mänskliga rättigheter.

Som Martin Luther King skulle ha sagt: I have a dream.

Kommentera