Varför ni ska åka till Jämtland och Norrbotten och inte bara till Norrland.

Med ojämna mellanrum reagerar jag på Norrlandsokunskapen” som finns i södra delen av vårt land. För en tid sedan läste jag en artikel som Julia Palo, från Jokkmokk hade skrivit. Den inspirerade mig och hon hade reagerat likadant som jag ofta gör och vill därför komma med en Norrlandslektion.
Men inte bara en lektion i geografi, utan även ett försök att få er att inse att många åsikter som framförs medvetet eller av ren okunskap, är oförskämda och ibland kränkande.

Några exempel:
”Åh vad härligt att höra någon prata norrländska!”,
”Du är så typisk norrländsk!”,
”Jag var i Norrland i somras”.

Tre meningar som är vanliga att stöta på för oss som bor i detta område. Ett område som täcker två tredjedelar av Sveriges yta, består av nio landskap där 1,1 miljoner människor bor, tillhör olika nationaliteter och som pratar hundratals olika dialekter och flera olika språk.

Reaktion
Jag har aldrig hört någon säga:
”Åh, vad härligt med någon som pratar götaländska”, till någon som kommer från Lund eller någon som ”var i Svealand i somras” när personen besökte Strängnäs. Inte heller säga till en person från Eksjö vara ”så typisk götaländsk’’?

Uttrycket norrländskt har tydligen blivit så förankrat i våra ordböcker att det inte ens får en rödmarkering när det skrivs, medan svealändsk och götaländsk tydligen anses felstavade, för där kommer ett rött streck under ordet.

Bagatellartat kanske många tycker, men i förlängningen är denna Norrlandsokunskap förödande. Den speglar på något sätt landets uppbyggnad och den orättvisa resursfördelningen.

Det bli ännu värre
Förmodligen kommer det att bli ännu värre. Riksmediernas bevakning från norra Sverige på senare år minskat och till exempel så finns TT:s nordligaste redaktion i Stockholm. Besparing är orsaken och följden är given. Rapporteringen blir bristfällig, och risken är stor att viktiga nyheter missas.
Nyheter som ligger till grund för allmänhetens kunskaper om vad som händer i landet, som i sin tur påverkar politiska beslut.

Och det är inga små frågor som missas eller glöms. Det är till exempel frågor om den oansvariga exploateringen av naturresurser och gruvetableringar renbetesområden. Ett annat är den orättvisa fördelningen av resurser som bland annat leder till att samhällsservice läggs ner och hamnar allt längre bort från invånarna. Detta är frågor som är avgörande för vår landsändes överlevnad; ändå verkar de inte beröra riksmedia särskilt djupt.

Försök förstå
Jag är jämtlänning liksom båda mina föräldrar var. Vi är födda i östra Jämtland med den dialekt som fanns där och som skiljer sig mycket från dialekter i västra, södra och norra Jämtland. Vi pratade Ragundamål och inte någon norrländska som jag inte hört någon kunnat förklara vad det är.

Avståndet mellan Östersund och Malmö är bara marginellt större än avståndet mellan Östersund och Kiruna, ändå verkar många tro att Östersund och Kiruna har ungefär samma kulturella bakgrund.

För oss som kommer härifrån är det därför väldigt svårt att relatera till ord som ”norrlänning’’, ”Norrland” eller ”norrländskt”.
De är uttryck som har blivit urvattnade, eftersom de applicerats på alla människor, orter och dialekter som kommer norr om Gävle.

Många är väldigt medvetna om olika rasistiska strukturer i världen och ogillar exotifieringen av olika kulturer. Detta är oerhört viktigt, men jag upplever att många av dessa personer samtidigt använder begreppet Norrland som om det vore ett landskap, och norrländska som om det vore en dialekt.

Okunskapen om just vår landsände och vår kultur blir jättetydlig. Så tydlig att det nästan är jämförbart med rasism mot norrlänningar. Jag sa nästan.

Jägarna
Ibland berättar media om norra delen av landet och det är när filmer och teveserier som ”Jägarna” eller ”Pistvakt” blir populära. Det känns som många tror att dessa visar det ”riktiga Norrland.”
Även om serierna kan underhålla så bygger de tyvärr på fördomarna.

Jag tycker att det är bra att det finns dialekter. Den svårförståeliga skånskan och den mjuka goa värmländskan är några. Jag tror inte att ni skulle uppskatta om vi slentrianmässigt skulle säga att ni pratar götaländska och svealändska.

Vi kräver att ni i Svealand och Götaland också kan inse att vi i norra Sverige pratar jämtska, härjedalska, ångemanländska och flera andra dialekter.

Och en sak till:
Att fortsätta tro att människor från Norrland är tystlåtna och lugna som lever på bidrag, är inte det typsikt svealändskt? Och att tro att alla i Norrland har samma dialekt, det är så typiskt götalänningar!

4 svar på ”Varför ni ska åka till Jämtland och Norrbotten och inte bara till Norrland.”

  1. Det är absolut som du skriver, men måste i alla fall ta sörlänningarna i försvar. Man måste ha vistats på en plats eller besökt en plats många gånger för att kunna skilja på varifrån en dialekt härstammar. Jag kan knappt skilja på småländska, skånska halländska men det finns inte i tryck “götaländska” Stockholmska, Göteborgska, värmländska, Dalmål och västgötiska är väldigt utmärkande åtminstone för ett otränat öra. Det är också så att hör jag någon prata från Gävle och uppåt, tycker jag mej vara på hemmaplan och bekantar mej faktiskt fortare med dessa personer. Sedan är det också så att säljföretag föredrar dialekter med norrländsk klang har jag hört på många håll. Där kan man väl säga att Stockholmare kanske blir diskriminerade, om det nu är fråga om man väljer anställda efter dialekt.
    Det är också väldigt mycket lättare att få service av olika slag om man talar lite gutamål eller ragundamål, det jag kommer ihåg naturligtvis. På min tid i början på 60talet var det inte lika lätt att utöva sin dialekt när man kom till stan och tvärtom när sörlänningar kom för långt norrut. Då fick de allt veta vilken “högfärdig och dryg” människa de var.

    1. Tack Unni för dina synpunkter.
      Visst är det så att det tar tid att att lära sig olika dialekter och jag spetsade givetvis till inläggen en del.
      Men faktum kvarstår. Under närmare 20 års tid så hade jag mitt kontor i Östersund, men tillhörde organisatoriskt huvudkontoret i Stockholm. Jag hade en kollega som hade samma situation som jag, men han bodde i Boden.
      Våra kollegor pratade om oss som “norrlänningarna” och vi som pratade “norrländska”, trots att jag hade betydligt närmare till några kollegor söder om Östersund.
      Det är bara ett exempel och ingen bitterhet på något sätt. Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv, men inställningen och intresset att lära sig vår situation fanns inte.

  2. Nej förpassa” Norrland” till Väderlekstjänsten där kan det höra hemma Vår rika halva ska benämnas med landskapen tycker jag ! Inga Lill Appelvik Dikanäs Lappland

Lämna ett svar