Heltidstjänst eller heltidsarbete

 

 

Minns en föreläsning för en del år sedan, där Stina Lundberg Dabrowski pratade utifrån ämnet om hon hade en heltidstjänst, alltså arbetade heltid. Jag minns hennes kloka svar tydligt:
– Jag tycker att livet är ett heltidsarbete. 
Sedan utvecklade hon tankarna på ett sätt som gjorde att jag kände att en så kallad heltidstjänst inte har så mycket med heltidsarbete att göra.

Barndom
Jag började tänka på mina barnbarn och funderade om de redan hade börjat sitt heltidsarbete. Om livet är ett heltidsarbete då börjar rimligen arbetet redan när vi föds. Jag kom fram till att det mycket väl kan vara på det viset.

Ett litet barn har en ofantlig arbetsbörda. Tänk dig allt som ska läras in. Äta, dricka, vända sig, sitta, gå, springa, prata, sjunga och mycket, mycket mera:
– Kan du sitta stilla och vara lite tyst, är en inte ovanlig kommentar från barnets föräldrar, när de blivit några år.
Jaha, vara tyst och sitta stilla, trots att det inte är alltför länge sedan omgivningen applåderade alla ord och steg. Dygnetruntarbetet för all inlärning sker inte alla gånger med de mest konsekventa ledarna.

Ungdom
Ytterligare några år framåt i tiden. Skola, feriejobb, flytt, fritidsaktiviteter, kompisar, förälskelser och besvikelser. Tankar och kanske prestationsångest under dygnets alla vakna timmar.

Så småningom når vi fram till den punkt när vi ska ha en anställning. Vi har blivit vuxna. Och nu inträffar det. Vi har ett heltidsarbete, deltidsarbete eller kanske en projektanställning. Heltidstjänsten, omkring 40 timmar i veckan, innebär ungefär 40 % av veckans timmar. Men de öviga 60 procenten av veckan då?

Vuxen
Vi flyttar fram igen. Familjebildning, yrkeskarriär, stöttar barn med allt som jag redan har beskrivit. Förutom de timmar vi sover är vi mitt i ekorrhjulet. Tiden går fort, vi jobbar mycket. Mycket, mycket mer är heltidstjänsten.

Pensionering
Flyttar fram klockan en gång till. Helt plötsligt har vi nått till den punkt när vi ska sluta arbeta. Eller ska vi det?
Jag tror att det är den så kallade heltidstjänsten vi ska sluta. Men om vi är friska, slutar vi inte arbeta.
Det här är tidpunkten när vi inser att vi inte har gjort allt vi drömt om att göra. Vi har förhoppningsvis barn och barnbarn att stötta. Vi ska göra de resor vi ännu inte hunnit med. Kanske vill vi ha ett litet extraknäck. Och motionera och skriva boken som vi så länge planerat, gå på några kurser som inte har med jobbet att göra. Dessutom ska vi hinna med att träffa släktingar, fotografera och handarbeta.
Givetvis ska vi läsa alla böcker som står olästa i bokhyllan. Och sedan ska vi….

Ålderdom
Flyttar fram en gång till. När vi blir så gamla så att vi inte klarar oss själva. Förmodligen börjar vi den allra jobbigaste perioden. Från att ha varit aktiva och behjälpliga till att behöva hjälpas. Jag minns min mormor sa en gång:

Att bli gammal är det jobbigaste skiftet

Reflektion
Jag känner igen mig när jag tänker tillbaka på min heltidstjänst.
Då hade jag arbetstid som omedelbart övergick till jourtid när jag kom hem.
Rimligen hade jag då ingen fritid, men jag hann ändå med en massa fritidsaktiviteter. Arbete, jour och fritid gick ihop på något sätt och den tidrapport jag lämnade varje månad hade enbart med min lön att göra, ingenting med hur mycket jag arbetade.
Nu när jag inte har någon heltidsanställning, tycker jag fortfarande att jag har både arbetstid och jourtid även om innehållet har förändrats.

Jag tycker att Stina Lundberg Dabrowski hade så rätt när hon sa att livet är ett heltidsarbete och inte har någonting med en heltidstjänst att göra.

 

Och heltidsarbetet kräver ju också sådana här stunder…..

 

Kommentera