Det har blivit lite av en tradition för mig att i slutet av varje år, göra en liten sammanfattning om vad som skett under året. Ibland brukar jag skriva om sånt som hänt ute i stora världen, alltså utanför Frösön och Gräftåvallen. Men i den världen har det varit så mycket elände så även i år blir jag lite inåtvänd och tittar istället på mitt eget 2017.
Till en början
Kan jag åter konstatera att i och med att jag stiger upp och känner mig frisk varje dag så tillhör jag en lycklig del av befolkningen. Lägger jag dessutom till ytterligare några saker så blir 2017 ett fantastiskt år, något som jag faktiskt hittills kunnat säga nästan varje år.
Guldfeber på scen
Att få se sin roman Guldfeber, som kom ut hösten 2015 framföras av Wendlas dansstudio, som dansteater, var stort.
Tänk er själva. Den gamla gubbe som jag blivit får stå på scen och ta emot applåder tillsammans med tjugo unga tjejer som framfört föreställningen.
Senare under året deltog studion i två stora internationella tävlingar, i Spanien och i Italien. Vid både tillfällena tog de segrar bland annat för bästa koreografi och vid båda tillfällena var en scen från Guldfeber med.
Jag fick heller ingen #MeToo anmälan mot mig när jag, efter föreställningen, kramade tjejerna hårt och länge. Däremot var det flera som tackade mig för att de hade fått tolka mitt manus.
Ett minne som sitter…..
Någon måste få veta
Året avslutades med ännu en nyutgiven bok, ”Någon måste få veta.” En bok som kom från tryckeriet ungefär samtidigt som de första #MeToovågorna började skölja över landet.
Handlingen blev utan min förskyllan väldigt aktuell. En gammal kvinnas berättelse om sitt liv i utsatthet, övergrepp, fattigdom och ingen att prata med.
Reaktionerna på boken har blivit rakt av positiv och jag känner att berättelsen mer än väl fyller det syfte som jag hade med boken.
Boken är än så länge bara två månader gammal, men redan har många trevliga minnen etsat sig fast, till exempel själva ”släppet” tillsammans med kollegan Toivo Comén och hans nya bok. Extra stolar fick bäras in för att alla skulle få plats.
Fjällen
Mellan bokupplevelserna finns alltid fjällen där och väntar. De ger både rekreation och inspiration. Jag gillar stillheten, vinterns vita vidder, renarna som elegant strövar omkring och de guldfärgade myrarna på sensommaren.
I år har en även gäststuga växt fram på tomten.
Resor
Att resa innebär alltid nya och spännande upplevelser. Genom bokutgivning och husbygge så har det blivit färre resor än vanligt. Men att samla familjen en vecka i Kroatien med bland annat fem tuffa tjejer som håller koll på morfar/farfar var trevligt.
Möten med människor
Men trots resor, böcker och stunder på fjället, så betyder möten med andra människor kanske allra mest. Jag har under året, för några tidningar, fått möjlighet att intervjua och skriva om många personer som på olika sätt imponerat eller utmärkt sig. Det har varit idrottsstjärnor, föräldrar till idrottsstjärnor som berättat om vikten med föräldraengagemang, eldsjälar inom föreningslivet, inom kulturområdet, musiker, företagare och många flera.
Exemplifierar dessa möten med eldsjälarna Bengt Nyström och Per-Olof Husberg i Gräftåvallens skidklubb.
På femton år har de utvecklat en klubb från noll till nästan 1300 medlemmar och en imponerande maskinpark.
Jag imponeras alltid över de människor jag intervjuar. Starka personligheter som alla, trots hårt arbete, framgångar och pressade scheman alltid har tid att dela med sig av sina erfarenheter.
Tack för en givande pratstunder.
Leden som glesnar
Men mitt i allt positivt kommer med jämna mellanrum, besked om att vänner, släktingar och kollegor avlidit.
År 2017 har jag räknat till åtta tysta minuter för personer som på olika sätt betytt mycket, men som nu inte finns kvar.
Alltid tunga stunder och påminnelser om att ta tillvara på den tid man har.
Till sist
Det här blev en liten kavalkad över några viktiga händelser, känslor och upplevelser under 2017.
Jag ser fram emot nya utmaningar under 2018 – och hoppas att även du gör det och önskar er samtidigt ett Gott Nytt År.